Strömlös i Johanneberg

...är en bra filmtitel, enligt någon. Jag har huvudrollen.

Igår kväll kom jag hem efter att ha sett Champions League-finalen på Stars 'N' Bars tillsammans med gamla och nya frITid (och Makkan). Jag gick in genom dörren på min lägenhet, tänder lampan i hallen och bam!

Ett svagt os av brända tonsiller (word play five!) rörde sig genom lägenheten. Allt var kôlsvart, som man säger i Trollhättan. Efter att ha konsulterat min fader, med hjälp en batteridriven dator (wow!) och ett bovärdspublikt (vad fan innebär det egentligen?) nätverk, gick jag ut i den outforskade korridoren på expedition.

Ett proppskåp och en granne med halvdöd lägenhet upphittades så i det avseendet var expeditionen lyckad. Dock kunde ingen strömkälla upprättas så lägret och den muntra optimismen slogs snabbt ner igen.

Efter idogt letande på nätet kunde ett nödnummer (Chalmers Studentbostäders jour hos SOS Alarm) ringas och hjälp var plötsligt på väg...

...trodde jag. Efter en halvtimma upprättade en elkille kontakt och meddelade att det skulle ta en halv livstid för honom att anlända och att en sådan utflykt kostar Chalmers Studentbostäder multimiljonbelopp på 3000kr. Mitt svaga hjärta för hantverk gav med sig och jag gick med på att ringa bovärden till morgonen istället.

Jag upptäckte senare att ström fanns i badrummet och att kylen fortfarande var igång så jag lyckades med hjälp av lite kablar och baxande att koppla in min frys till badrumsuttaget. Det är de små segrarna som räknas och idag har jag fått tillbaka min ström. Happy day!